I torsdags var jag tillbaka hos läkaren och fick mitt ärr på magen fixat. Jag vilade därför från träningen på torsdagen men på fredagen var jag tillbaka igen. 

Jag kände mig rätt sliten hela förra veckan. Kroppen protesterade och drog med sig huvudet ner. Humöret blir katastrof när jag tränar hårt och inte äter ordentligt.

Jag ser tydligt ett mönster. De gånger jag går in i väggen eller drar på mig skador och inflammationer är när jag inte sköter min kost. Jag har nu förstått hur viktigt det är att äta rätt om man ska klara av att träna hårt. 

Jag vilade söndag och måndag, började skärpa till mina matintag (vilka har varit nästan obefintliga förra veckan ) och vips var kroppen och knoppen pigg och fräsch idag igen. Styrkan fanns, drivet fanns och viljan fanns. 

Jag äter en väldigt kolhydratsnål kost men innan eller under träning brukar jag inta snabba kolhydrater. Idag valde jag att även blanda ner det i mitt protein efter träningen. Jag kände mig pigg och stark ett bra tag efter passet så det kommer jag att fortsätta göra. Grymt skönt! Lite skillnad mot förra veckan när all kraft var borta och jag mest kände mig som en våt fläck...

Säcken har kommit upp på gymmet!! 🎉😜👊 Självklart är jag där och kör några ronder efter gympassen. Det resulterade i en helt låst vänsterskuldra i lördags 💩 men det värsta tog kiropraktorn hand om igår så det är det värt. Däremot undrar jag hur ärret på magen kommer att se ut...-Ta det lite lugnt ett tag, sa min läkare när han sydde i torsdags. -Mmmnjae...kanske det, svarade jag...

Idag var det baksida bendag. Vanligtvis ett favvopass men just nu känns det riktigt tungt. Det har det gjort dom senaste två veckorna. Jag är inte alls lika taggad och jag hittar inte samma "tryck" som jag fick förut. Min egna teori är, förutom att jag faktiskt varit sängliggande i tre veckor fram till för två veckor sen, att jag nu inte sköter kosten!

Något jag har blivit väl medveten om är att kosten verkligen är A och O. Sköter man inte den kan man inte heller uppnå de resultat man vill. Jag har tidigare tränat hårt men slarvat med maten. Det resulterade i skador, utebliven utveckling, utebliven mens. Jag var i ständigt katabolt tillstånd vilket innebar att kroppen ständigt bröts ner istället för att byggas upp. 

Sen jag började sköta min kost har jag märkt väldigt stora skillnader. Kroppen blir märkbart starkare hela tiden och jag slipper skador och inflammationer. 

Dom senaste två veckorna har jag slarvat och säkert är kosten en stor anledning till att jag tycker att det är sjukt jobbigt på gymmet. 

Dom saker jag främst tänker på när det gäller kosten är att äta regelbundet. Jag låter det aldrig gå längre än tre timmar mellan måltiderna. 

Jag ser också till att få i mig rätt mängd kalorier beroende på syftet.Generellt om jag tex ska bygga mycket muskler ligger jag på ett överskott. Ska jag deffa ligger jag på ett underskott. Sen finns det varianter däremellan. Det är lite fix och trix om man ska ner i fettprocent och samtidigt bygga muskler. Just nu ligger jag på ett litet kaloriunderskott samtidigt som jag lyfter tungt och bygger...då har jag som tur är fått hjälp av min coach som är utbildad och har erfarenhet av det här.  

Jag äter mycket protein och ser till att fylla på med min uträknade mängd var tredje timma. 

Jag äter inte så mycket kolhydrater, jag undviker gluten och socker i alla dess former.

Jag äter bra fett i form av kokosolja, lax, avokado och nötter, men har hela tiden koll på hur mycket kalorier det innehåller. 

Jag är helt värdelös på att komma ihåg att äta😳 så jag måste ställa larmet på telefonen var tredje timma! Det funkar utmärkt😋

När jag blir bortbjuden på tex middag inleds det alltid med frågan vad jag vill ha att dricka. -Vin, öl, cider..? Jag: -Ehh nej tack jag dricker inte alkohol. "Dom andra": - Jaha, nehe, ok....men vill du ha cola eller fanta? Jag: - Mmmnä. Jag dricker inte läsk. "Dom andra" (himlar med ögonen) - Ok. Kaffe då? Jag: -.....nej tack💩 Vatten tack 😬 "Dom andra" himlar med ögonen igen och mumlar nåt. 

Det är faktiskt så att jag råkar gilla drycken vatten mer än någonting annat! Jag älskar vatten! men även om det inte var min favorit dryck hade jag av flera anledningar tackat nej till det ovanstående som bjuds. Just nu går jag på diet och då går det mesta bort. Kaffe dricker jag inte av den enkla anledningen att när jag slutade röka för ett antal år sedan slutade jag samtidigt att dricka kaffe. De två hörde ihop för mig så det var lättast att sluta med båda. Visst skulle jag kunna dricka kaffe nu utan att bli sugen på cigaretter men det lockar inte överhuvudtaget. Jag fick bara ont i magen och blev skakis av det. 

Alkohol är något jag kan tycka är gott i vissa former men det är något jag har valt att ta avstånd från helt och hållet. 

Jag kan inte dricka alkohol och har aldrig i hela mitt liv kunnat. Det tog mig ungefär 25 år att inse det.

Alkoholen har förstört massor i mitt liv. Jag har förlorat, förutom materiella ting, vänner, pojkvänner, anhörigas tillit och framför allt förlorade jag mig själv..

Jag var aldrig en alkoholist i den bemärkelsen att jag drack varje dag men när jag drack kunde jag varken kontrollera mängden eller mina handlingar. Det slutade i katastrof 9 1/2 utav 10 gånger. 

Jag har levt ett väldigt kaosigt, stökigt liv. Jag har varit på botten men vänt och klättrat hela vägen upp igen. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att tas upp igen.

När man slår i botten har man två val. Antingen, vilket ligger jävligt nära till hands i en sån situation, ger man upp och skiter i allt, eller så börjar man klättra upp. klättringen upp är svår och tar tid, men det går! När jag slog i botten sist för några år sen, gav jag först upp. Jag tappade all livslust och blev helt apatisk. Det kändes som att jag, min själ, tynade bort mer och mer. Jag slutade gråta, jag slutade äta, jag slutade dricka, jag slutade prata, jag slutade vara Zarah. Jag vet inte vad det var som tände lågan i mig igen efter någon vecka helt i apati. Antagligen så var det min adhd 😜 aka min personlighet, som sa - vad fan ligger du här och slappar för din looser?? 

Jag är av naturen en tävlingsmänniska, en krigare. Det ska mycket till för att jag ska ge upp! 

Resan upp ur avgrunden var skitjobbig och jag låg länge precissss under ytan men kunde inte ta mig upp över för att kunna släppa ångesten och kunna andas igen. Helt plötsligt fick jag för mig att börja träna thaiboxning. Jag masade mig dit trots ångest och tårar många gånger. Jag hade helt enkelt bestämt mig, så jag klev utanför min komfortzone och körde på. Jag fastnade snabbt och ett år senare kunde jag sluta med alla antidepp mediciner. 

Idag, ytterligare drygt ett år senare är jag långt ovanför ytan. Jag LEVER och är glad :) och jag tänker ALDRIG hamna där nere igen. Jag vet nu hur jag ska hålla mig här samt hur jag ska göra för att klättra ännu högre. Det finns inga genvägar eller halvhjärtade ansträngningar....det är hårt arbete och en vilja av stål om man vill uppnå mål! 

  Vecka 1

det här fotot är under all kritik men

jag skyller på att det är det första av

en jädrans massa formbilder jag kommer lägga

upp här. Bättre ska det bli!

Varje vecka lägger jag upp en bild så man

kan följa min utveckling fram till tävling 

Nu var det på riktigt riktigt länge sen jag skrev nåt här. 

Jag kraschade ganska ordentligt för ett par, tre månader sen i kampsporten. Kroppen tryckte på stoppknappen och hur mycket jag än försökte gasa på så var det helt enkelt stopp. Varenda millimeter på kroppen gjorde ont. Inflammationen satt envist kvar i båda armarna och i båda axlarna, knät hoppade ur led, huden gjorde ont bara någon petade på den, jag fick benhinneinflammation i båda benen, mensen lös med sin frånvaro....ehh....Jag tror min kropp försöker säga mig något. 

Thaiboxningen...eller kampsport överhuvudtaget, är helt omöjligt att utföra nu..och tro mig..jag har försökt. Med jämna mellanrum snörde jag på mig handskarna och slog några kombinationer, varenda gång ilade det i mina armar och jag var tvungen att ge mig efter ca två-tre minuter. Det värsta är egentligen inte själva smärtan, det värsta är det som sker i mitt huvud. Dom fysiska skadorna läker så småningom men spökena i huvudet kan bli kvar läääänge. Som tur är har jag en fantastisk kille som säger åt mig vad jag ska och inte ska göra. Han har kanske inte den lättaste uppgiften i och med att jag är envis som få, men han brukar kedja fast mig hemma när han tycker att jag borde vila 😜

Den värsta abstinensen har nu, efter tre månaders uppehåll, börjat lägga sig. Hade det inte varit för att jag skaffat ett nytt fanatiskt projekt hade jag vid det här laget legat i fosterställning och vaggat fram och tillbaka pga thai- abstinens/ångest...MEN NU hörni!!!! Jag har spenderat i princip varenda dag på gymmet dom senaste månaderna och nu kommit fram till att jag ska tävla i bikini fitness 👹 Lite kontrast mot thaiboxning och mma men vad gör man inte?! Om inte det ena funkar får man ta det andra! Jag totalvägrar att inte kämpa stenhårt mot ett uppsatt mål...nu råkar kroppen trivas "bra" i gymmet (peppar peppar) så då kööör jag! 😜 Anledningen till att " " hamnade över bra i förra meningen är för att jag i alla fall inte har så ont så jag gråter efter träningarna. Jag har fortfarande ont på nästan vartenda jä%#^ ställe men rehabar, rehabar, rehabar och hoppas på att det inte blir värre. 

Att valet just föll på bikini fitness är helt enkelt för att jag trivs bäst i den formen kroppen ska visas upp i. Till skillnad mot body building eller body fitness ska musklerna i bikini fitness vara lite "mjukare".... Bikini har man ändå på sig i dom andra grenarna så då kan jag lika gärna gå all in med glitter, högklackat och X form 😝

Tävlingen/tävlingarna blir i mars, april, maj. Jag började med min diet för en vecka sen lite drygt och kommer att fortsätta dieta i ca 20 veckor till 😱  

Har skaffat en coach, Stina Mittermaier, som är grym. Hon har stor erfarenhet från fitnesscenen med bra placeringar i framförallt athletic fitness. 

Jag måste bara klargöra att jag inte på något sätt har glömt bort Thaien!! Ohhhh nej!! När kroppen tillåter är jag tillbaka i ringen starkare och farligare än någonsin...under tiden ska jag bara vinna lite priser i bikini 👊😂

Nu har jag vilat, typ, i fleeera dagar 😜 

Jag har varken kört Thai eller mma sedan i måndags och nu börjar kroppen ( och huvudet ) kännas bättre. 

Tisdagen vilade jag helt. Onsdag och torsdag, idag, har jag varit på gymmet och kört styrka. Jag fuskade pyttelite när jag var på gymmet i onsdags. Säcken såg så ensam och inbjudande ut så jag gick dit och sparkade lite. Det gjorde *#%%$ ont så jag haltade skamset därifrån😁

Jag har även ätit mat dom senaste dagarna. Massor! Jag glömmer lätt bort att äta vilket är otroligt korkat när man tränar så mycket. Planering är inte min starka sida men egentligen något jag bör göra för att må bra. Annars blir det lite för kaosigt i huvudet och jag glömmer bort väsentliga saker...som att äta till exempel..

Imorgon ska jag bara styrketräna igen. Känns benet lite bättre springer jag nog lite också, om inte kör jag kondition på cykel och i rodmaskinen. Ingen kampsport imorgon heller...men på lördag kanske lite mma däremot😝 

Det är svårt att låta bli att göra något som man har gjort nästan varje dag i nästan två år. Jag har verkligen tänkt Thai i allt! Till och med dom dagar jag inte kört Thai utan istället kört styrka har det varit i syfte att förbättra mitt thaiboxande. Jag röker inte, dricker inte, går inte ut på krogen, tränar varje dag, tackar nej till resor, äter nyttigt (när jag väl äter)...allt på grund av thaiboxning. Fixerad? Ja...Till och med manisk? Oh ja! Tråkig? Säkert otroligt nördig och tråkig i mångas ögon..

Nu måste jag koppla bort det tänket. I alla fall ett tag. Min kropp håller inte och huvudet, eller åtminstonde det som finns inuti, mosas sönder på grund av alla mina smärtor, höga krav och prestationsångest. Jag tror att en anledning till att mitt huvud kraschar, förutom på grund av de fysiska smärtorna, är för att jag tränar så hårt, offrar så mycket utan att få någon utdelning för det. Jag var på G att gå match i början av året men har fortfarande, nästan ett år senare, inte gjort det. Jag borde ha spräckt den barriären...det är trots allt därför jag tränar Thai. Jag gör det inte bara för att det är kul...jag gör det för att få slå skiten ur folk i en ring..

Dom senaste dagarna har jag drömt både mardrömmar och glada drömmar om thaiboxning...men Thaien får stanna där, i mina drömmar, ett tag till. Jag måste vila och låta kropp och själ läka lite mer. Sedan kommer jag tillbaka starkare än någonsin 👊

Nu är det på väg helt åt fel håll igen...eller på väg är kanske fel att säga, det har väl ganska tydligt varit på väg åt det här hållet ganska länge..

Sen jag skrev här sist har jag tränat varje dag. Jag har haft ont men ignorerat och kört på. Jag har inte kört lika hårt som vanligt men att inte låta kroppen vila någon dag har varit tillräckligt illa. 

Igår kände jag att det var dags att vila. Jag hade ont i kroppen, halsen gjorde ont igen och huvudet hade gjort ont i några dagar. Jag har dessutom inte ätit så bra senaste tiden. Jag "glömmer" väldigt lätt bort att äta och så åker jag till träningen och kastar i mig en bar eller en näve nötter innan träning för att försöka få i mig energi så jag orkar genomföra passet. Allt har gjort att jag nu mentalt, igen..suck, håller på att bryta ihop. 

I vilket fall som helst åkte jag till klubben igår ändå..jag tänkte att jag skulle köra lite lugnt och känna efter om jag pallade. Innerst inne vet jag mycket väl att det snacket bara är struntprat. Åker jag för att träna kör jag inte lugnt och jag avbryter inte passet för att jag har ont, jag kör på..

Redan när jag kom dit hade jag satt mig själv i någon offerposition, för att jag tror att det är det det handlar om, man blir inte bättre än vad man gör sig. Tänker jag att jag kommer att suga på det här passet, börja grina och kasta handskarna...ja, då blir det så klart så. 

Det var precis vad som hände. Redan i uppvärmningen grinade jag illa för värken i höften och benet. När vi sen satte igång med teknikträning och sparring var det inte ett jävla skit som stämde. Mitt självförtroende är heeeelt kört i botten. Förut kunde jag fokusera på det jag gjorde och bara köra på oavsett perfekta tekniker eller inte. Nu har jag fokus på allt annat än mig själv. Jag suger. Jag har ont och en förklaring till att jag inte sparkar igenom mina sparkar kan bero på just det. Rent reflexmässigt bromsar jag upp...men nu vill jag inte skylla på det. För ett halvår/år sedan var jag mycket bättre, då träffade mina slag och sparkar i alla fall...nu suger jag... 

Jag pallade inte trycket igår. Allt var dåligt och psykbrytet kom som ett brev på posten...inte helt oväntat. Jag lyckades hålla inne tårarna men handskarna flög och jag mådde skit. 

På ett sätt var det bra att jag åkte till Thaien igår. Jag behöver förstå ,på hårdaste sätt, för att komma fram till och fatta rätt beslut. Jag måste vila från Thaien.PUNKT. 

.....Istället ska jag leka lite på mma:n. Vet att det beslutet kanske är upprörande dåligt men jag vill pröva ifall. Där lägger jag inte samma press på mig själv eftersom jag är nybörjare. Jag får dessutom ibland höra att jag är bra på saker, vilket min hjärna behöver just nu efter 6 månader med ord som "du suger", "vad håller du på med" och "du fattar ju ingenting". Kritik är bra. Jag gillar det eftersom det får mig att skärpa till mig och försöka göra rätt men jag behöver också få höra att jag gör någonting rätt även om det bara är ett ord i månaden..annars tappar jag, som nu, hoppet om mig själv totalt, för jag försöker verkligen väldigt hårt att göra saker rätt...vet inte om någon har missat det men jag tränar ofta flera pass om dagen dom flesta dagarna i veckan👹

Jag har drömt mardrömmar om thaiboxning hela natten och just nu skriker en del av mig själv -Åk och träna Thai ikväll!!! Jag har lite svårt för det där med att ge upp. Jag vill dit och köra för jag är ingen förlorare..jag ger aldrig upp! men det är otroligt korkat, jag vet det. Jag kan inte gå ordentligt för att benet är svullet och senast igår var jag mentalt heeelt trasig. Åker jag och sparras ikväll kommer jag sen komma hem som ett hjärnknu**at vrak. Nej istället borde jag äta riktig mat, vila, pussa på barnen och träffa någon som får mig att må bra 😻....Vi får väl se vem av figurerna i mitt huvud som vinner kampen ikväll..😈 vs.👼

Det var en evighet sen jag skrev nåt här. Anledningen till det är att jag inte har mått så bra...jag har mått skit rent ut sagt. 

Jag har tränat på och även berättat hur jag har mått när folk har frågat. Jag har fått mycket pepp vilket på vissa pass har varit det som har gjort att jag inte har lagt mig ner på golvet och skrikit som en skitunge. 

Jag skäms inte för att säga att jag mår dåligt. Man kan ju inte alltid vara på topp! Nedåt dagarna måste finnas för att uppåt dagarna ska finnas. Sen behöver man kanske inte må så katastrof dåligt men det var väldigt länge sen jag mådde så här. Skitsamma! Jag har börjat med happy pills igen och börjar komma ut ur bubblan. Thank god for happy pills! Det är okej! Man får det 😋

I omklädningsrummet på Allstars härom veckan berättade jag för en tjej att mitt självförtroende var kört i botten och att det kändes riktigt dåligt när jag körde Thai. Hon sa till mig att -det är då du utvecklas Zarah!

Jag har hört det förut men nu tog jag det verkligen till mig. Nu nån vecka senare känner jag att det är precis så. Jag känner att det är något som har lossnat och jag har klivit ett steg framåt. Yeah!!

Nu med dagens träning i ryggen kan jag konstatera att sparringen gick dåligt. Mina linser åkte ut ett par gånger..=guarden var inte där den skulle 😒 Jag spände mig och tänkte inte...då blir det därefter. 

Clinchen kändes bättre och avslutningen på säck kändes riktigt bra! Jag orkar och jag pressar mig själv. Jag tänker fan inte vika mig för nåt!

Efter Thaien körde jag mma. Fy sjutton vad kul det är! Älskar att brottas ❤️

"The past can't be change

 but the future is ours to shape 

 if we make the effort"

Ny dag, nya möjligheter....

Självklart åkte jag till Allstars och tränade idag. Även om humöret inte är på topp blir det knappast bättre av att sitta hemma och gråtru**a. 

Jag hann inte till thaipasset, vilket jag redan visste att jag inte skulle göra, men körde axlar, bröst, triceps istället. Det kändes bra, kände att jag fick kontakt med musklerna. Skööönt var det!!

På klubben såg jag ett efterlängtat vackert ansikte. Claudia är tillbaka! Fick lite välbehövligt pepp ❤️

Efter kvällens sparring som jag tråkigt nog missade.

Glöm inte att köpa biljetter till Ufc fight night 53 i Globen. Där kommer ni få se ett gäng av dessa fighters vinna! Allstars levererar! 👊❤️

Ibland känns det som att jag bara skulle vilja trycka på en stoppknapp och sen backa lite och göra om. Jag har en förmåga att rulla på lite för mycket så jag inte riktigt hinner med själv. Jag gör saker men är inte där...Nu har jag haft en sån period då jag inte är riktigt medveten om vad som hänt. Det gör mig otroligt stressad. Jag får en inre stress och oro som är gnagande jobbig. Det är nu jag vill trycka på knappen...men någon sådan finns inte förstås. Vad kan jag då göra?? Jag brukar ha svar på det mesta men just nu vet jag varken ut eller in om någonting...#mano

På förmiddagen idag var jag på Allstars och körde ett benpass. Har ont i ryggen så tog det lite lugnt med vikterna i marklyft och squats. Annars gick det väl helt okej. Måste göra om passet lite. Känner att jag inte utvecklas på samma sätt längre + att det har blivit lite tråkigt..

På kvällen skulle jag in och köra ett sparringpass men hann inte. Var hemma och lagade mat och städade som en "riktig" mamma....sen att ingen kom hem och käkade är ju en annan sak 😕