Även krigare behöver vila...Jag lägger krigarhatten på hyllan ett tag men känner mig inte på något sätt besegrad. All otur jag har haft vänder jag till något positivt, till min fördel. Jag väljer att se på skador, sjukdomar och oväntade graviditeter som varningssignaler jag fått under resan. Signaler på att jag behöver sakta ner, ta det lugnare för att inte krascha. "Oturen" har gjort att jag har bromsat upp och sluppit en stor krasch. När jag nu äntligen inser det..kan jag bara klättra uppåt, för till toppen ska jag till varje pris 👊❤️

Det här med att ha tålamod och ta det lugnt är inte riktigt min grej.

Igår, måndag, var jag på gymmet igen efter ett par/ tre veckors uppehåll. Jag tänkte hoppa direkt på den tidigare diet- och träningsplanen. Det sket sig direkt på morgonen. Jag orkade inte gå upp tidigt och fixa frukost utan sov halva dagen, vaknade och tryckte i mig mackor istället. Till "lunch" det vill säga runt 19, åt jag en halv kvarg och drog sen till gymmet. Väl där körde jag på som vanligt, alltså tungt, med triceps och mage. Det kändes ganska bra till en början styrkemässigt och det känns att dom här veckorna utan träning har varit bra för läkningen av bröstet. Vad jag däremot kanske borde ha tagit hänsyn till är att jag har varit sängliggande i nästan 3 veckor och gjorde ett ingrepp i fredags. Som vanligt är allt som bortblåst så fort jag kliver innanför dörrarna till gymmet! 

Idag fick jag sota för det 😒 Jag vaknade tidigt och började dagen bra med min diet frukost, en halv kvarg, bär, psylliumfrön och ett kokt ägg. Efter att barnen kommit i väg till skolan kände jag mig heeeelt slut. Det kändes som om jag inte hade sovit på flera dygn. Jag gick och la mig och tänkte att jag säkert mår bättre om jag sover ett par timmar. Jag kom aldrig upp ur sängen.....Min kropp har nog aldrig varit så tydlig som idag. Så fort jag reste mig upp blev jag så matt att jag bara ville krypa ihop i fosterställning och grina. Jag ringde mamma och snyftade och sa att det kändes som att jag skulle dö...det enda jag var sugen på var godis!

Jag ringde älskling och sa;

-"Jag vilar tills du hämtar mig, så tar jag pwo och kör mitt benpass"....Jo men tjena 😱 Smart tjej! Älskling tyckte inte att det var någon bra ide utan sa att han tyckte att det var en riktigt jä***a korkad ide!!

Jag åkte såklart inte till gymmet utan stannade hemma i sängen och åt en påse godis och 5 rostade mackor 😁

Jag behöver vila och min kropp skriker efter energi och näring! Så löjligt självklart! Jag gick på diet, tränade hårt, var samtidigt ovetandes gravid, fick hyperemesis gravidatum, åt och drack sen nästan inget på tre veckor fram till i lördags...självklart har jag brist på både det ena och det andra! Dessutom kan det ta upp till 9 veckor för kroppen att ställa om sig och fatta att man inte längre är gravid.

Hädanefter ska jag bunkra upp med lättillgänglig nyttig mat så jag får i mig det jag behöver när kroppen ger så tydliga signaler (som sug efter snabb energi). Nu har jag bestämt mig för att ge kropp och själ den tid det tar att läka.. hur jag tänker imorgon är en annan historia 😎 

Hej igen efter en lång tids tystnad 😽

Det här inlägget blir väldigt personligt och intimt men berör något som är naturligt och väldigt vanligt. 

Jag har haft "lite" otur det senaste året kan man väl lugnt säga. Jag har tränat hårt och målinriktat men hela tiden tvingats stanna upp och backa på grund av skador, inflammationer, operationer, infektioner....och nu senast en graviditet. Det sistnämnda, graviditet, kanske är synd att klämma in bland övriga pest och kolera diagnoser...men faktum är att det kom plötsligt och väldigt oväntat.

Självklart är jag en vuxen kvinna och helt införstådd hur det här med blommor och bin fungerar....jag menar..jag har 3 barn och är inte jungfru Maria..tro det eller ej 👸

Min kropp har inte fungerat som den ska sen ungefär ett år tillbaka. När jag började träna riktigt hårt reagerade kroppen med bla utebliven mens från och till...mest från. Jag har dessutom opererat bort halva sköldkörteln vilket gör att jag har brist på sköldkörtelhormon vilket även det kan rubba menstruationscykeln. Jag är dock ganska övertygad om att det i mitt fall är den hårda träningen som ruckat min balans i kroppen. Skitsamma vad, gravid blev jag hur som helst...

Det kom som en chock! Jag skrev i mitt näst sista blogginlägg att jag hade såna sjuka cravings efter sånt jag normalt aldrig är sugen på och skyllde på  dieten. Jag skyllde på proteinpulvret när jag mådde illa och jag skyllde återigen på dieten när kraften helt plötsligt rann ur mig på gymmet. Jag skyllde på jagvetintevad när jag missade ett viktigt möte om ett spännande samarbete gällande mina kommande tävlingar..på grund av att jag inte kunde sluta gråta....men jag anade faktiskt ALDRIG att det egentligen berodde på en bulle i ugnen 😳

Jag blev inte "bara" gravid. Jag fick också något som heter Hyperemesis Gravidarum. HG innebär att du mår så illa att du inte kan göra ett jä**a dugg! För mig innebar det att jag knappt kunde andas utan att kräkas! Jag har legat i sängen, dygnet runt, i nästan 3 veckor. Det illamåendet går inte att beskriva med ord. Allt luktade konstigt, allt smakade konstigt, allt lät konstigt och alla sinnesintryck spädde på illamåendet x 1000. Jag kunde inte äta eller dricka men ironiskt nog så var det enda som hjälpte en aning mot illamåendet...mat 😳, så jag pendlade mellan att inte äta och dricka på flera dygn till att äta hur mycket som helst av dom mest konstiga saker man kan komma på lite då och då. Jag hade på mig akupressurarmband dygnet runt som sägs lindra illamående. Jag knaprade postafen, lergigan och zofran. Zofran är en medicin som ges vid cellgifts- och strålbehandling mot illamående men det hjälpte inte mot mitt illamående!!

För att göra en lång historia kort... Jag är inte längre gravid. 

Valet i en sån här situation är aldrig självklart. Innan jag visste att jag var gravid var jag väldigt säker på att jag var nöjd som det var. Tre underbara tonåringar, framtidsplaner när det gäller både arbete och träning/tävling osv. Ändå var det inte en lika självklar sak när jag plussade på graviditetstestet! Då kan jag lova att jag vred och vände ut och in på mig själv för att hitta anledningar till att bli fyrbarns mamma! Hela min kropp skrek -Behåll!!! och handen letade sig genast ner till en beskyddarposition på magen. 

Nu vart beslutet ett annat och det var allt annat än lätt och självklart, men jag har tre underbara barn och jag vet vad det innebär att vara mamma och jag är inte redo för en till...just nu ❤️

Varför skriver jag då om det här? Varför delar jag med mig av något så personligt? Varför håller jag inte bara käften och låtsas som om ingenting? 

Därför att jag VILL! (2015 inte 1915)

Därför det är något av det mest naturliga i livet och dom här känslorna är något dom flesta kvinnor, även många män, får brottas med någon gång under sitt liv!

Därför det VÄRSTA jag vet är att hålla käften och låtsas som det regnar...! Jag har väldigt svårt för att ljuga. Jag varken vill eller kan....

Jag var gravid, jag tog ett beslut, gråter en skvätt och är samtidigt glad för det jag har och för dom valmöjligheterna jag faktiskt har. Peace ❤️