Nu tänker jag vara väldigt jobbig mot mig själv. Under några dagar tänker jag berätta om saker jag normalt inte pratar om. Saker jag gjort/varit med om som jag inte är speciellt stolt över men som har format mig till den jag är. Ett avslöjande om dagen i några dagar. Om det blir en, två eller flera hemlisar som kommer upp vet jag inte. Det beror på hur modig jag känner mig för stunden.

Varvat med dom "mörka" hemligheterna ska jag nämna en positiv sak om mig själv. Det blir nog den största utmaningen har jag en känsla av. Rent spontant kommer jag inte på något. 

Det här låter som värsta terapitimman! och det är väl just det som är meningen....tror jag. Jag gillar utmaningar och det är det här om något. Man växer av utmaningar och jag känner att jag verkligen inte har vuxit färdigt. Jag har flera meter kvar att klättra! Jag är inte riktigt typen som lutar mig tillbaka med armarna i kors och är nöjd med vad livet har gett mig. Jag vill ha mer. Jag har inte nått mitt tak. Kan det här ge mig en knuff i rätt riktning när det gäller jobb, träning och livet i stort...bring it!

Konversationen strax efter Ilirs match

Min mamma är helt uppslukad av kampsport. Jag tror hon tänker på thai eller mma varje dag. Hon kommer alltid med råd om både träning, mental träning och hur jag ska marknadsföra mig själv. Hon vill gärna följa med på träningar och kolla och kritisera. Hon förvånar mig titt som tätt med att ha kollat på thaimatcher. SM tex. Så fort jag lägger upp bilder på mig när jag kör thai lägger hon på sig den allvarliga coach minen och säger, - Hm, Zarah, när du står så där får du inte full kraft i dina slag. Du måste ner i golvet, ha tyngdpunkten neråt Zarah- osv osv. 

Ikväll messade hon mig och började prata om Ilirs UFC match i Dublin! 😦 😂 Hon är helt enkelt bäst!!

Passa dig Andreas Michael! Snart har hon tagit över ditt jobb! She knows what she's talking about 😉

Älskar dig till rymden och tillbaka Mami ❤️