Alla inlägg den 1 mars 2015

Av Zarah Sjögren - 1 mars 2015 23:45

 



Idag var det baksida bendag. Vanligtvis ett favvopass men just nu känns det riktigt tungt. Det har det gjort dom senaste två veckorna. Jag är inte alls lika taggad och jag hittar inte samma "tryck" som jag fick förut. Min egna teori är, förutom att jag faktiskt varit sängliggande i tre veckor fram till för två veckor sen, att jag nu inte sköter kosten!

Något jag har blivit väl medveten om är att kosten verkligen är A och O. Sköter man inte den kan man inte heller uppnå de resultat man vill. Jag har tidigare tränat hårt men slarvat med maten. Det resulterade i skador, utebliven utveckling, utebliven mens. Jag var i ständigt katabolt tillstånd vilket innebar att kroppen ständigt bröts ner istället för att byggas upp. 

Sen jag började sköta min kost har jag märkt väldigt stora skillnader. Kroppen blir märkbart starkare hela tiden och jag slipper skador och inflammationer. 

Dom senaste två veckorna har jag slarvat och säkert är kosten en stor anledning till att jag tycker att det är sjukt jobbigt på gymmet. 

Dom saker jag främst tänker på när det gäller kosten är att äta regelbundet. Jag låter det aldrig gå längre än tre timmar mellan måltiderna. 

Jag ser också till att få i mig rätt mängd kalorier beroende på syftet.Generellt om jag tex ska bygga mycket muskler ligger jag på ett överskott. Ska jag deffa ligger jag på ett underskott. Sen finns det varianter däremellan. Det är lite fix och trix om man ska ner i fettprocent och samtidigt bygga muskler. Just nu ligger jag på ett litet kaloriunderskott samtidigt som jag lyfter tungt och bygger...då har jag som tur är fått hjälp av min coach som är utbildad och har erfarenhet av det här.  

Jag äter mycket protein och ser till att fylla på med min uträknade mängd var tredje timma. 

Jag äter inte så mycket kolhydrater, jag undviker gluten och socker i alla dess former.

Jag äter bra fett i form av kokosolja, lax, avokado och nötter, men har hela tiden koll på hur mycket kalorier det innehåller. 


Jag är helt värdelös på att komma ihåg att äta😳 så jag måste ställa larmet på telefonen var tredje timma! Det funkar utmärkt😋


När jag blir bortbjuden på tex middag inleds det alltid med frågan vad jag vill ha att dricka. -Vin, öl, cider..? Jag: -Ehh nej tack jag dricker inte alkohol. "Dom andra": - Jaha, nehe, ok....men vill du ha cola eller fanta? Jag: - Mmmnä. Jag dricker inte läsk. "Dom andra" (himlar med ögonen) - Ok. Kaffe då? Jag: -.....nej tack💩 Vatten tack 😬 "Dom andra" himlar med ögonen igen och mumlar nåt. 


Det är faktiskt så att jag råkar gilla drycken vatten mer än någonting annat! Jag älskar vatten! men även om det inte var min favorit dryck hade jag av flera anledningar tackat nej till det ovanstående som bjuds. Just nu går jag på diet och då går det mesta bort. Kaffe dricker jag inte av den enkla anledningen att när jag slutade röka för ett antal år sedan slutade jag samtidigt att dricka kaffe. De två hörde ihop för mig så det var lättast att sluta med båda. Visst skulle jag kunna dricka kaffe nu utan att bli sugen på cigaretter men det lockar inte överhuvudtaget. Jag fick bara ont i magen och blev skakis av det. 

Alkohol är något jag kan tycka är gott i vissa former men det är något jag har valt att ta avstånd från helt och hållet. 

Jag kan inte dricka alkohol och har aldrig i hela mitt liv kunnat. Det tog mig ungefär 25 år att inse det.

Alkoholen har förstört massor i mitt liv. Jag har förlorat, förutom materiella ting, vänner, pojkvänner, anhörigas tillit och framför allt förlorade jag mig själv..

Jag var aldrig en alkoholist i den bemärkelsen att jag drack varje dag men när jag drack kunde jag varken kontrollera mängden eller mina handlingar. Det slutade i katastrof 9 1/2 utav 10 gånger. 

Jag har levt ett väldigt kaosigt, stökigt liv. Jag har varit på botten men vänt och klättrat hela vägen upp igen. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att tas upp igen.

När man slår i botten har man två val. Antingen, vilket ligger jävligt nära till hands i en sån situation, ger man upp och skiter i allt, eller så börjar man klättra upp. klättringen upp är svår och tar tid, men det går! När jag slog i botten sist för några år sen, gav jag först upp. Jag tappade all livslust och blev helt apatisk. Det kändes som att jag, min själ, tynade bort mer och mer. Jag slutade gråta, jag slutade äta, jag slutade dricka, jag slutade prata, jag slutade vara Zarah. Jag vet inte vad det var som tände lågan i mig igen efter någon vecka helt i apati. Antagligen så var det min adhd 😜 aka min personlighet, som sa - vad fan ligger du här och slappar för din looser?? 

Jag är av naturen en tävlingsmänniska, en krigare. Det ska mycket till för att jag ska ge upp! 

Resan upp ur avgrunden var skitjobbig och jag låg länge precissss under ytan men kunde inte ta mig upp över för att kunna släppa ångesten och kunna andas igen. Helt plötsligt fick jag för mig att börja träna thaiboxning. Jag masade mig dit trots ångest och tårar många gånger. Jag hade helt enkelt bestämt mig, så jag klev utanför min komfortzone och körde på. Jag fastnade snabbt och ett år senare kunde jag sluta med alla antidepp mediciner. 

Idag, ytterligare drygt ett år senare är jag långt ovanför ytan. Jag LEVER och är glad :) och jag tänker ALDRIG hamna där nere igen. Jag vet nu hur jag ska hålla mig här samt hur jag ska göra för att klättra ännu högre. Det finns inga genvägar eller halvhjärtade ansträngningar....det är hårt arbete och en vilja av stål om man vill uppnå mål! 


Presentation


Jag heter Zarah och är 38 år. Jag är mamma till tre helt underbara barn som jag värdesätter mer än någonting annat men i den här bloggen ska jag främst dela med mig av ett annat stort intresse jag har...eller Intresse är helt fel ord...det är en livsstil,

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Follow me in any language

Instagram

Statistik


Skapa flashcards