Den här bilden behöver jag titta på ofta för att inte bryta ihop efter vissa pass. 

  Ibland mår jag dåligt, riktigt dåligt. Nu har det gått ganska lång tid sedan jag mådde så dåligt men jag känner att det ligger i mig och gnager. Jag har sprungit ifrån känslorna genom att grotta ner mig i thaien. Bra eller dåligt??

Mitt liv har varit väldigt kantat. Jag har varit med om en hel del..men ska jag lägga mig ner och ge upp eller ska jag köra på? Idag är det självklara valet att köra på. Finns inget annat! men den här känslan som gnager i mig nu börjar ta för stort utrymme. Jag är fullkomligt livrädd för att det ska ta över, att jag inte längre ska ha kontroll över vad som händer. 

Thaien har varit helt avgörande i mitt liv. Jag hade inte varit där jag är idag utan den. Jag tränar inte muay thai för att motionera eller för att "må bra". Jag tränar muay thai för att leva....

Jag har Aldrig någonsin tidigare varit med om att någon Varje dag peppar mig, säger att jag är bra osv. Idag får jag höra det om och om igen. Det betyder mer än vad ord kan beskriva och jag är dålig på att återgälda allt men det kommer, det är bara så nytt...Love you all ❤️

Så, det var way of topic! 

Ikväll åkte jag till klubben redan vid fem för att köra ett pass med Luis. Det var fokus på enkla kombinationer, förflyttningar och att hålla sin game plan. Ett bra, givande pass. Ibland måste man plocka ner det lite för att komma ihåg varför man gör det man gör. Allt nötande sätter sig i bakhuvudet och saker blir mer och mer reflexmässiga. Jag körde sen lite i det tidiga passet och hade väldigt svårt att slita mig därifrån. Hade verkligen lust att stanna kvar och köra i mitt vanliga sena pass men måste såklart vara mamma också. Det vägde tyngre.

Jag vägde mig innan jag stack och hade självklart gått upp drygt ett kilo! och jag som precis hade bestämt mig för att gå ner till 54! Blä! När jag sen klädde på mig och skulle sticka tyckte jag att det var lite konstigt att någon hade hängt sin bh på mina kläder. Det finns ju massor av andra krokar...När jag kommer hem inser jag plötsligt att det var min bh. Sjukt att jag inte kände igen den! Sen proppade jag i mig massor med glass bara för att jag inte ska. Nu kommer ticsen tillbaka. Jag som inte tycker om glass ens..men jag ska gå ner dom här 100 kilona! Jag ska!!

Jag har vilat fredag, lördag och söndag. Idag var det dags igen för ett pass med tävlingsgruppen. Jag var inte taggad för sparring överhuvudtaget så jag struntade i det helt enkelt. Jag hoppade lite hopprep och gjorde situps istället. Men nu får det varA slut på mesandet! På riktigt! Fr.o.m imorgon ska jag köra hårt igen, annars blir det ingen match..och jag SKA gå match. Jag ska väga mig imorgon och prata med mina tränare om vilken vikt jag ska ner till. Vill som sagt ner till 54kg...

Den här veckan är mina tre "små" änglar hos mig så jag kan inte träna så mycket extra, men imorgon ska jag köra lite extra innan passet med coach Luis. 

Grymt Alexander och Ilir! Ett stort Grattis! Även bra jobbat Mats! Nästa gång....👊

såhär uttråkad kan man bli. Hate 

vilodagar!! Blir varken bullar eller

en man för mig

Jag börjar komma in i mitt thaitänk igen. Då handlar precis allt om muay thai. Sätter jag på tv:n tänker jag thai, går jag ut med hunden tänker jag thai osv. Igår skulle jag stänga skåpdörren under diskbänken och gjorde det så klart med en spark. Jag kände att det var en balanserad och bra front så jag fortsatte några gånger till....är jag frisk?! Borde jag baka bullar som andra mammor? Eller skaffa pojkvän kanske...? jag slutade mata frontar mot skåpluckan när höger fot hamnade i diskvattnet. När jag kom till badrummet för att hänga upp den blöta strumpan fastnade jag vid spegeln och drog iväg några slag istället....jag tror varken jag kommer bli en bullmamma eller gift...

När jag vägde mig på klubben tidigare i veckan hade jag gått ner ett kilo. För första gången på länge vägde jag under 60! Jag ska nog sikta på en matchvikt på 54kg. Känns inte omöjligt om jag har en normal vikt på 57 kg ungefär. Men det beror på..ska väga mig igen nästa vecka och se vad jag ligger på. 

Den här veckan har jag i princip levt på kvarg. Jag har slutat räkna kalorier men tänker ändå på vad jag äter och hur mycket. Kvarg är gott och nyttigt och ett lätt och bra återhämtningsmål och mellanmål.

Jag har inte lagat någon mat överhuvudtaget den här veckan bortsätt från att jag stekte ett par pannbiffar en dag. Jag har kompletterat kvargen med en fröblandning med sesamfrön, linfrön och en massa andra goda saker.

Jag har även varierat med keso med torkad persika i och lite andra goda saker. Nu låter det som att jag inte har ätit så mycket eller så varierat och det är nog sant i och för sig men jag har ätit mer än så här, bara att jag inte kommer på vad. 

Ikväll får väl vara min ätardag. Ska iväg till olearys Globen med en massa folk från nexus och kolla på ufc. Då lär jag äta kött! Mkt kött!

Lycka till i kväll Alex, Ilir och Mats!!

ps. Känner att jag måste förtydliga att jag ALLTID ett par timmar innan träning äter ett lagat mål mat. Det är jätteviktigt. De veckor som barnen inte är hos mig kan jag slarva med matlagningen och göra det lite lätt för mig genom att inte ställa mig och laga mat två ggr om dagen men jag balanserar upp det genom att äta fler lättare, varierade mål om dagen....även om det kanske inte lät som det. Jag vet att jag äter men är glömsk som en guldfisk!

Jag har varit dålig på att uppdatera här den senaste tiden. Antagligen pga att jag kom av mig lite i min träningsmani, men jag är snart tillbaka i mina tvångstankar igen👹

I onsdags körde jag med tävlingsgruppen. Har jag sagt det här förresten?! måste kolla historiken.....nä det hade jag inte och jag minns inte heller vad vi gjorde...jag vet att jag sparrades mot Manou i buren och krockade med hans knä. Kommer även ihåg att jag hade riktigt grov ångest innan jag cyklade iväg till träningen. Dom här passen vet man att man kommer få ont och man kommer att ifrågasätta sig själv vad fan man håller på med! Men när passet är över och man har hunnit hämta andan infinner sig, ofta, en väldigt skön känsla. Som om man har bestigit mount Everest ungefär. 

Igår, torsdag, var jag i buren och sparrades i fyra timmar. Jobbade mycket med enkla kombinationer och att ta mig in på en längre motståndare. Det var rolig sparring. Jag körde inte på för fullt utan koncentrerade mig mer på teknikerna.

Jag har inte så ont idag som jag borde efter så mkt sparring eftersom jag var duktig och lyssnade på kroppen igår. Bara ett knä som inte går att böja på men jag får väl låta bli. 

Nu blir det vila idag och hela helgen också...tror jag

Sååååååå....jag kraschade lite..men nu är jag tillbaka. Alla skador ihop med en förkylning och väldigt mycket träning tog ut sin rätt. Jag vilade från träningen en vecka och var tillbaka på mattan i fredags. Kändes verkligen som att jag hade varit borta en evighet.

Höll upp även lördag och söndag förutom att jag tränade lite styrka hemma.

Jag Tänkte jogga, jag Tänkte springa intervaller, jag Tänkte dra till gymmet.....men, men..säkert bättre att skynda långsamt efter en fysisk och mental breakdown. 

Måndagens träning med tävlingsgruppen blev inte heller av! Gjorde mig iordning för att sticka dit men var för trött och pallade inte helt enkelt. Känns som att mörkret har tagit ut sin rätt och jag skulle säkert behöva fylla på med ett gäng  d vitaminer. 

Igår, tisdag, kom jag i alla fall iväg. Det var ett bra, lite lagom jobbigt pass. Boxning men även en hel del sparkar vilket jag har saknat. Boxningen kändes bättre och sparkarna kändes okej. Amelie la upp för en hög spark. Jag satsade, sparkade och hamnade på golvet. Dags att börja stretcha igen :s....känns verkligen som att jag har varit borta en evighet. 

Ikväll är det träning med tävlingsgruppen igen. Gör ett nytt försök med att kolla av tävlingsform och lust. Återkommer!

Nu går jag utanför min comfort zone och lägger upp dom mest osmickrande bilderna, men det är för att påminna mig själv om varför jag alltid har ont i näsan och käken....guarden existerar inte! 

Den tredje bilden tog jag med bara för att det ser ut som att jag försöker springa ifrån Jenny. Jag har precis missat en lowkick. 

Okej, den här dagen........kan man sudda bort den?....eller kanske inte förresten. Det är såna här skitdagar som gör andra dagar fantastiska....eller uthärdliga....

Träningen, som bestod av boxning, gick bra. Vi körde ganska mycket fys och sen långa kombinationer på mitts. Huvudet var tydligen med idag för det var inga problem. Det bästa när jag kör långa kombinationer är i och för sig när jag inte tänker, det är oftast väldigt logiskt och slagen sker per automatik. Så var dagens kombinationer. Kul! Vi avslutade passet med en armhävnings tabata. Jag borde inte, med tanke på dum-axeln, men jag kan som vanligt inte låta bli. 

Efter passet när vi sitter och stretchar hörde jag någon (Aaaamelie) säga -Zarah vill sparras! 

Ja, det vill jag! Säger jag snabbt. För det vill jag ju....typ...??! Är inte alls på humör för sparring men är så inne i att jag "MÅSTE" sparras. Jag "MÅSTE" så jä**a mycket inne i mitt lilla huvud nu!! Vi går till buren och kör 3 stycken 2 minuters ronder. Blä! Såg stjärnor, den ömma käken blev väldigt mycket mer öm och stortån gick av....eller nästan i alla fall! Inte vart det bättre av att Amelie filmade en del av första ronden. Det såg fan inte klokt ut! Funderar allvarligt på att Aldrig mer träna thai i hela mitt liv! Blä!

När jag cyklade hem gjorde jag det vääääldigt sakta. Jag brukar alltid gå igenom kvällens träning i huvudet när jag cyklar hem vilket vanligtvis är väldigt skönt. Ikväll började jag nästan tjura. Började ifrågasätta mig själv varför jag håller på med det här....

Jag hann precis till affären innan dom stängde, handlade ananas och slutade tycka synd om mig själv. Helt onödigt att bryta ihop för 6 fjuttiga minuter av omotiverad sparring! Värre saker har hänt! Förhoppningsvis lärde jag mig nåt och gör bättre ifrån mig imorgon. 

Jag kunde självklart inte hålla mig...körde ett Thaipass på Eskilstuna kick- och thaiboxningsklubb. Kroppen kändes fräsch imorse och förkylningen var bättre. 

Det var kul att komma till en ny klubb och köra med nya människor, mest för att se hur jag klarar mig när jag kör mot thaiboxare som jag aldrig har mött tidigare men det är även alltid kul att träffa nya människor. Speciellt människor med samma intresse :)

Det var kul! Duktiga fighters och en bra meriterad coach. Jag kommer definitivt att göra ett besök där igen!

Min mamma är alltid väldigt engagerad i det jag gör. Hon vet allt och kan allt, precis som jag...måste vara ett släktdrag ;)

Något hon är riktigt duktig på är kroppskännedom. Hon är privatpraktiserande sjukgymnast, eller fysioterapeut som det nu heter, och har många års erfarenhet av hur kroppen fungerar anatomiskt. Hon har tusen idéer och uppfinningar, antagligen också ett släktdrag..eller så är det helt enkelt därifrån mina bokstavskombinationer härstammar.

Jag berättade för henne idag att jag inte får till min cross. Hon förklarade då hur jag skulle stå och göra för att få maximal kraft. Allt handlar om kraft och motkraft! För att få iväg ett kraftfullt slag måste jag hitta motkraften annars blir det ett relativt kraftlös slag där risken att skada sig är stor. Hon pratade och illustrerade i en minut och jag fattade direkt! Hennes förklaring var det sista lilla som behövdes för att det skulle klicka. Bättre sent än aldrig! Självklart hade jag inte fattat direkt om det inte vore för coachernas och klubbkamraternas timmar av förklaringar och hårslitande, men det var det som behövdes för att jag skulle kunna sätta ihop allt och landa. Nu säger jag inte att min cross är dödande perfekt, jag kommer säkert slå många fler skitfula slag, men jag fattar grejen! Jag känner skillnaden och "snärten" och kraften. Nu ska jag bara leverera den på någon och se om det funkar! :P 

Jag skickar iväg flera lyckosparkar till Nico Musoke som går sin andra ufc fight inatt samt till ett helt gäng ifrån Nexus som ska iväg och tävla i Svenska GrapplingLigan imorgon!!! 

Fan!! Jag glömmer bort att ta bilder!! Ska bli bättre på det. Kanske på min perfekta höger :P