Alla inlägg under februari 2015

Av Zarah Sjögren - 25 februari 2015 23:45

 



Idag testade jag ytterligare ett nytt gym. Den här gången var jag på world class i Eskilstuna. Gymmet var inte så imponerande men personalen var trevlig. 

Jag körde axlar och rygg och var tvungen att störa några som tränade om och om igen för att hitta till dom olika redskapen. Sånt är alltid lite jobbigt när man kommer till ett nytt ställe. Jag är van vid "mina" hantlar, stänger och maskiner och det känns inte alls lika bra när man inte har flyt mellan övningarna utan får springa runt och leta vart allt ligger....men huvudsaken är att jag tränade 😋 

Jag körde tungt som vanligt och det var lika skönt som vanligt att få sitt gymknarkbehov mättat! 👊

ANNONS
Av Zarah Sjögren - 24 februari 2015 23:45

 



Tjo!


Nu har jag missat att skriva här igen på några dagar så jag kör en "snabb" tillbakablick.


I torsdags förra veckan körde jag axlar och rygg. Jag körde på lika tungt som innan "sängliggarveckorna" och kände av dumaxeln direkt. Det smärtade ändå inte mer än att jag kunde köra på, så då passade jag på att köra lite gamla,

skitjobbiga, roliga övningar. Jag fick självklart jordens träningsvärk som sitter kvar än idag 😋 


På fredagen var det tänkt att jag skulle köra rumpa men eftersom mina ben var som misshandlade träplankor efter onsdagens framsidaben pass, lade jag in biceps och triceps istället. Det passet gick också riktigt bra! Jag tycker dock att jag börjar se lite för grov ut ( enligt mitt tycke och smak ). Jag bygger lätt på axlar och armar och mina axlar är dessutom ganska breda av naturen. 


När jag ser mig själv i spegeln eller när jag går till gymmet för den delen, har jag börjat sätta på mig skygglappar  och köra mitt eget race. Jag har mitt mål i huvudet och jag vet att för att nå dit måste jag följa MIN gameplan. Jag struntar i vad andra tycker och tänker och jag struntar i att jag själv tycker si eller så om min kropp. Alla har dippar och dåligt självförtroende ibland. Jag väger några kilo för mycket för att vara i tävlingsform och jag måste påminna mig själv nu, när jag har en självförtroende-dipp, att det är preeeeecis vad jag ska göra just nu. Jag är i en uppbyggnadsfas och äter tillräckligt med kalorier och proteiner för att bygga mycket massa på kort tid. Jag lyfter som ett djur och spränger mina gränser dagligen. Jag skiter ärligt i vad folk tycker, det är mest mig själv jag brottas med men jag har min plan och den ska jag hålla. När jag sen närmar mig tävling kommer jag att kapa på kaloriintaget och ligga på ett underskott. Då kommer jag tappa flera kilo och inte orka lyfta lika tungt...och kommer vara jävligt glad att jag höll min plan och lade på mig mycket muskler..annars blir det inget kvar 😳 Jag tror på min plan, jag tror på mig själv 😊 (mantra i mitt huvud)


I lördags vilade jag och i söndags....var jag på ett fruktansvärt dåligt pisshumör. Jag har inte varit så arg och irriterad på väldigt länge. Jag var i krig med allt och alla och valde därför att inte kliva upp ur sängen den dagen. 

På måndagen var humöret liiiite bättre. Jag tog i alla fall en timmes Power walk på dagen och drog till gymmet på kvällen. Den här kvällen var det premiär för lite bröstträning 🎉 Jag har aldrig varit ett större fan av bröstövningar utan jag har tyckt att det har varit tillräckligt med kampsporten. Då vart det några hundra armhävningar och burpees i veckan samt ett antal slag på säck och några timmars sparring. Jag körde under den tiden även en bröstövning ett par gånger i veckan. 

Nu har jag inte kört bröst sen i december då jag opererade mig. Jag vet att jag borde ta det försiktigt med bröstövningar så jag körde bara två övningar som jag tycker funkar trots implantaten. 

Den första var vanliga armhävningar. Tyvärr gjorde det för ont i dumaxeln. Nästa gång ska jag köra armhävningar i t-rexen istället, det är lite mer skonsamt för axeln. 

Den andra bröstövningen var hantellflyes. Det är en ganska skön övning och den funkar ok för axeln. 

Efter bröstövningarna körde jag några tricepsövningar.Jag får riktigt bra kontakt i triceps och det är en muskel som sväller snabbt. 


På kvällen åkte jag och barnen till mina föräldrar i Kvicksund. Det är mysigt att komma dit och hälsa på i bland och nu var det länge sen sist. Dom bor idylliskt i ett hus på landet. Hur mycket ostörd tomt som helst och alldeles tyst och skönt. 

På tisdagen blev det lite hajkon, jag hade inte planerat ordentligt och inte tagit med mig matlådor. Jag har dock fått i mig min mängt kalorier och min proteinmängd men maten har bestått av samma sak hela dagen...kalkon och ägg 🐣 Det är helt okej att äta men som frukost, lunch, middag och kvällsmål blir det en aning uttjatat...men allting går! 


På kvällen besökte jag det enda gymmet i Kvicksund. Jag hade dömt ut det på förhand då det ser så litet ut. Jag trodde att det var ett sånt där 24/7 Gym som bara har några onödiga maskiner och knappt några skivstänger eller hantlar. Men oj vad jag blev förvånad! Ok nu koncentrerade jag mig mest på framsida ben idag men allt jag behövde fanns där! Till och med en säck 😻 + att gymmet var tomt. Jag tränade ihop med en av mina söner. Han är heltaggad på att gymma och ingen blir gladare än jag när han till och med frågar morsan om råd och vill gymma ihop med mig ❤️ Han var så duktig och han kommer inte kunna gå på en vecka 😈 Älsklingen ❤️ Men han är en krigare och kommer följa med mig till gymmet imorgon också 😊



ANNONS
Av Zarah Sjögren - 19 februari 2015 01:06

 

Slut i kroppen men hög i huvudet efter ett endorfin befriande benpass 🎉



Jag började dagen precis som igår med en bra proteinrik frukost. Sen har jag tagit det lugnt idag också. Orkar inte så mycket och gillar läget  helt enkelt. På kvällen drack jag pwo och drog till gymmet. Jag kände mig piggare än igår och vet att mitt huvud behöver träning. Jag körde framsida ben och tungt som vanligt 😎

Uppvärmningen i bensparken gick hur bra som helst. Jag börjar väldigt lätt ett set för att bli varm, sen kör jag pyramidset och mjölkar ur ganska mycket kraft. Det känns som en bra start även om jag blir lite skakis i benen. 

Därefter körde jag frontsquats. Det är inte en av mina favoritövningar men den tar bra på framsida lår så jag låter den vara kvar i mitt upplägg. Eftersom jag tycker att den är svår och väldigt obekväm har jag valt att göra en lite mittemellan variant. Jag försöker köra så mycket övningar som möjligt med fria vikter och stång men just fronts kör jag i smithmaskinen. Då får jag bättre balans och det blir därmed inte lika obehagligt att hålla stången framför mig och jag kan fokusera på rätt muskelgrupp. För att ändå göra det lite svårare kör jag front boxsquats, dvs jag sätter mig ner på en bänk/pall i varje böj. 

Efter frontsquats körde jag vanliga squats. Dom kör jag alltid med fri stång. Jag försökte vara smart och inte lasta på för mycket vikt med tanke på att kroppen inte är hundra än. Jag lade på så det totalt blev 50kilo, vilket normalt sett är hur lätt som helst. Jag kände direkt att det inte kändes som det brukade. Det var ovanligt tungt och benen kändes som spaghetti. Jag tvingade mig ändå till 10 repetitioner men det kändes som 100! Älskling såg att det var jobbigt för mig och kom och passade till andra setet. Kroppen skakade och jag sa till honom att fånga mig om jag ramlade. Tack vare att han stod där klarade jag ändå av 12 reps men jag kom inte så långt ner som jag brukar.

Tredje setet kände jag att jag inte borde lyfta mer. Det är som kroppen bara stänger ner och skriker STOPP. Envis som få sätter jag stången på axlarna och kör ändå. Efter 8 reps går det inte längre. Jag stannar upp och undrar hur fan jag ska få stången till ställningen. JAG ORKAR INTE! Självklart fick jag stången till ställningen. Faktum är att man klarar så djävulskt mycket mer än vad man tror är möjligt. När man känner att -" Nä nu orkar jag inte mer, jag dööör", så har man i själva verket krafter till att göra samma sak 10 gånger till! Minst! Visst nu är min kropp i en läkningsprocess och jag boooorde inte pressa mig så hårt men ändå....just saying.

Med stången väl på plats fick jag ett litet psykbryt, gick ut till omklädningsrummet, grina av mig lite, torkade tårar och gick ut i gymmet igen. Jag satte mig och vilade i några minuter och brottades med mitt psyke. Jag vann och gick vidare till benpressen. Jag kompromissade ändå lite med mitt förnuft och struntade i att superseta i den här övningen. Jag delade istället upp övningarna och körde dom efter varandra.

Efter benpressen avslutade jag passet med att suga ut det sista ur benen genom att köra 3 set sissysquats. En bra, brännande övning efter ett tungt framsida benpass 😅 Så skönt när passet var över!!! Det både mentalt och fysiskt tuffaste passet på jag vet inte hur länge! Imorgon kommer jag få svar på om det var klokt eller ett iq-befriat tjurskallepass...antingen är kroppen trasig imorgon eller inte. Den som lever får se 😜

Av Zarah Sjögren - 17 februari 2015 23:18

 

Även krigare behöver vila...Jag lägger krigarhatten på hyllan ett tag men känner mig inte på något sätt besegrad. All otur jag har haft vänder jag till något positivt, till min fördel. Jag väljer att se på skador, sjukdomar och oväntade graviditeter som varningssignaler jag fått under resan. Signaler på att jag behöver sakta ner, ta det lugnare för att inte krascha. "Oturen" har gjort att jag har bromsat upp och sluppit en stor krasch. När jag nu äntligen inser det..kan jag bara klättra uppåt, för till toppen ska jag till varje pris 👊❤️




Det här med att ha tålamod och ta det lugnt är inte riktigt min grej.

Igår, måndag, var jag på gymmet igen efter ett par/ tre veckors uppehåll. Jag tänkte hoppa direkt på den tidigare diet- och träningsplanen. Det sket sig direkt på morgonen. Jag orkade inte gå upp tidigt och fixa frukost utan sov halva dagen, vaknade och tryckte i mig mackor istället. Till "lunch" det vill säga runt 19, åt jag en halv kvarg och drog sen till gymmet. Väl där körde jag på som vanligt, alltså tungt, med triceps och mage. Det kändes ganska bra till en början styrkemässigt och det känns att dom här veckorna utan träning har varit bra för läkningen av bröstet. Vad jag däremot kanske borde ha tagit hänsyn till är att jag har varit sängliggande i nästan 3 veckor och gjorde ett ingrepp i fredags. Som vanligt är allt som bortblåst så fort jag kliver innanför dörrarna till gymmet! 

Idag fick jag sota för det 😒 Jag vaknade tidigt och började dagen bra med min diet frukost, en halv kvarg, bär, psylliumfrön och ett kokt ägg. Efter att barnen kommit i väg till skolan kände jag mig heeeelt slut. Det kändes som om jag inte hade sovit på flera dygn. Jag gick och la mig och tänkte att jag säkert mår bättre om jag sover ett par timmar. Jag kom aldrig upp ur sängen.....Min kropp har nog aldrig varit så tydlig som idag. Så fort jag reste mig upp blev jag så matt att jag bara ville krypa ihop i fosterställning och grina. Jag ringde mamma och snyftade och sa att det kändes som att jag skulle dö...det enda jag var sugen på var godis!


Jag ringde älskling och sa;

-"Jag vilar tills du hämtar mig, så tar jag pwo och kör mitt benpass"....Jo men tjena 😱 Smart tjej! Älskling tyckte inte att det var någon bra ide utan sa att han tyckte att det var en riktigt jä***a korkad ide!!

Jag åkte såklart inte till gymmet utan stannade hemma i sängen och åt en påse godis och 5 rostade mackor 😁


Jag behöver vila och min kropp skriker efter energi och näring! Så löjligt självklart! Jag gick på diet, tränade hårt, var samtidigt ovetandes gravid, fick hyperemesis gravidatum, åt och drack sen nästan inget på tre veckor fram till i lördags...självklart har jag brist på både det ena och det andra! Dessutom kan det ta upp till 9 veckor för kroppen att ställa om sig och fatta att man inte längre är gravid.

Hädanefter ska jag bunkra upp med lättillgänglig nyttig mat så jag får i mig det jag behöver när kroppen ger så tydliga signaler (som sug efter snabb energi). Nu har jag bestämt mig för att ge kropp och själ den tid det tar att läka.. hur jag tänker imorgon är en annan historia 😎 

Av Zarah Sjögren - 16 februari 2015 01:07

 



Hej igen efter en lång tids tystnad 😽


Det här inlägget blir väldigt personligt och intimt men berör något som är naturligt och väldigt vanligt. 


Jag har haft "lite" otur det senaste året kan man väl lugnt säga. Jag har tränat hårt och målinriktat men hela tiden tvingats stanna upp och backa på grund av skador, inflammationer, operationer, infektioner....och nu senast en graviditet. Det sistnämnda, graviditet, kanske är synd att klämma in bland övriga pest och kolera diagnoser...men faktum är att det kom plötsligt och väldigt oväntat.

Självklart är jag en vuxen kvinna och helt införstådd hur det här med blommor och bin fungerar....jag menar..jag har 3 barn och är inte jungfru Maria..tro det eller ej 👸


Min kropp har inte fungerat som den ska sen ungefär ett år tillbaka. När jag började träna riktigt hårt reagerade kroppen med bla utebliven mens från och till...mest från. Jag har dessutom opererat bort halva sköldkörteln vilket gör att jag har brist på sköldkörtelhormon vilket även det kan rubba menstruationscykeln. Jag är dock ganska övertygad om att det i mitt fall är den hårda träningen som ruckat min balans i kroppen. Skitsamma vad, gravid blev jag hur som helst...


Det kom som en chock! Jag skrev i mitt näst sista blogginlägg att jag hade såna sjuka cravings efter sånt jag normalt aldrig är sugen på och skyllde på  dieten. Jag skyllde på proteinpulvret när jag mådde illa och jag skyllde återigen på dieten när kraften helt plötsligt rann ur mig på gymmet. Jag skyllde på jagvetintevad när jag missade ett viktigt möte om ett spännande samarbete gällande mina kommande tävlingar..på grund av att jag inte kunde sluta gråta....men jag anade faktiskt ALDRIG att det egentligen berodde på en bulle i ugnen 😳


Jag blev inte "bara" gravid. Jag fick också något som heter Hyperemesis Gravidarum. HG innebär att du mår så illa att du inte kan göra ett jä**a dugg! För mig innebar det att jag knappt kunde andas utan att kräkas! Jag har legat i sängen, dygnet runt, i nästan 3 veckor. Det illamåendet går inte att beskriva med ord. Allt luktade konstigt, allt smakade konstigt, allt lät konstigt och alla sinnesintryck spädde på illamåendet x 1000. Jag kunde inte äta eller dricka men ironiskt nog så var det enda som hjälpte en aning mot illamåendet...mat 😳, så jag pendlade mellan att inte äta och dricka på flera dygn till att äta hur mycket som helst av dom mest konstiga saker man kan komma på lite då och då. Jag hade på mig akupressurarmband dygnet runt som sägs lindra illamående. Jag knaprade postafen, lergigan och zofran. Zofran är en medicin som ges vid cellgifts- och strålbehandling mot illamående men det hjälpte inte mot mitt illamående!!

För att göra en lång historia kort... Jag är inte längre gravid. 

Valet i en sån här situation är aldrig självklart. Innan jag visste att jag var gravid var jag väldigt säker på att jag var nöjd som det var. Tre underbara tonåringar, framtidsplaner när det gäller både arbete och träning/tävling osv. Ändå var det inte en lika självklar sak när jag plussade på graviditetstestet! Då kan jag lova att jag vred och vände ut och in på mig själv för att hitta anledningar till att bli fyrbarns mamma! Hela min kropp skrek -Behåll!!! och handen letade sig genast ner till en beskyddarposition på magen. 

Nu vart beslutet ett annat och det var allt annat än lätt och självklart, men jag har tre underbara barn och jag vet vad det innebär att vara mamma och jag är inte redo för en till...just nu ❤️


Varför skriver jag då om det här? Varför delar jag med mig av något så personligt? Varför håller jag inte bara käften och låtsas som om ingenting? 

Därför att jag VILL! (2015 inte 1915)

Därför det är något av det mest naturliga i livet och dom här känslorna är något dom flesta kvinnor, även många män, får brottas med någon gång under sitt liv!

Därför det VÄRSTA jag vet är att hålla käften och låtsas som det regnar...! Jag har väldigt svårt för att ljuga. Jag varken vill eller kan....


Jag var gravid, jag tog ett beslut, gråter en skvätt och är samtidigt glad för det jag har och för dom valmöjligheterna jag faktiskt har. Peace ❤️



Presentation


Jag heter Zarah och är 38 år. Jag är mamma till tre helt underbara barn som jag värdesätter mer än någonting annat men i den här bloggen ska jag främst dela med mig av ett annat stort intresse jag har...eller Intresse är helt fel ord...det är en livsstil,

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ mascarazarah med Blogkeen
Följ mascarazarah med Bloglovin'

Follow me in any language

Instagram

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se