Alla inlägg under mars 2014

Av Zarah Sjögren - 29 mars 2014 14:06

 



Igår var jag uppe tidigt igen och körde boxning, fys och gym. Boxningen gick väl sådär. Nu är det min vänsterkrok som strular. Fysen gick bra. Min kondition blir hela tiden bättre. Efter passet körde jag ett benpass + pull-ups och dips. 


Mitt nya motto är; "just listen to some good music and act like you're on cocaine". Jag publicerade dom orden på min Insta och på min Fb här om dagen. Jag har fått lite olika reaktioner, vilket är förståligt, så jag tänkte att jag skulle förklara vad jag menar.

För att jag ska, på ett övertygande sätt, gå in och slåss till 110% varje dag behöver jag hämta kraft någonstans ifrån. Jag vill inte gå in och köra halvdant. I och för sig går jag in i nåt slags fighting mood utan att behöva tänka så mycket, det sker per automatik, men ska jag möta någon jag vet är mycket bättre än mig kan jag behöva stärka mig själv innan. Samma sak utanför ringen. Vissa dagar är mitt självförtroende och min självkänsla körd i botten. Då vill jag inte gå ut överhuvudtaget. Jag vill inte träffa människor. Då behöver jag ta till något för att palla med att gå ut och dessutom gå ut med ett självförtroende av stål. Kokain tänker jag ju självklart inte ta! Jag är helt och fullt emot droger! Det finns alldeles för mycket baksidor. Men!! jag kan Tänka på ett visst sätt för att möta nya utmaningar med ett starkt sinne. Alla förstår säkert inte vad jag menar och det behöver ni inte heller göra. Det här är något som funkar för Mig och för mig är det det som är väsentligt.

Don't do drugs för det är bara riktigt äckligt korkat, det kommer man ingenstans på, men tanken är fri ❤️

ANNONS
Av Zarah Sjögren - 27 mars 2014 23:10

                            

Jag och Paulina kör                 Jag sitter och gråter när 

boxningsfys på säcken             jag cyklar till bussen i 

                                              mina äckliga Riktiga byxor



Idag tränade jag ett Thaipass med väldigt mycket fys. Vi körde mycket försvar och mer än halva passet bestod av fys. Främst situps och armhävningar i olika varianter. Vi körde även en del ben och det var där jag fick lite problem med mina ömma spaghetti ben. Men allt går. Jag försökte att låtsas om som ingenting och lite adrenalin på det så funkade det hyfsat. Värre var det med dumbenet förstås. Jag var duktig och undvek att blocka med högern men sparkade ändå försiktigt med det benet. Aj. Dumt. Att jag aldrig lär mig....Jag hade även problem med dumaxeln pga alla armhävningar. Dumaxeln oroar mig mycket mer än dumbenet. Axeln kommer inte bli bra...

Eftet Thaien sölade jag mig väldigt mycket och småsnackade lite här och där. Allt för att slippa ta tag i skitroddmaskinen. Jag tog mig tillslut dit i alla fall och började ro lite lätt. Jag gick ut så lugnt att jag kunde prata samtidigt med en av tränarna som satt där. Efter ett tag inser jag att min tid kommer bli fruktansvärt dålig om jag ska sitta här och söndagsro! Jag speedade upp tempot och fick till en bra teknik. Mina ben höll på att brinna upp, explodera! Jag stirrade på klockan och rodde fortare och fortare. Tyvärr räckte det inte. Jag gick i mål 20 sekunder senare än sist. Skit:(

Efter rodden körde jag 100 ryggresningar igen. Jag trodde inte att jag skulle klara det utan att min coach står och skriker på mig eller en Alex...men jag klarade det! Det gör man alltid om man har gett sig fan på det...det har jag...

 

Idag hade jag på mig Riktiga kläder vilket var riktigt hemskt. Igår köpte jag nya byxor eftersom att jag alltid går om kring i träningstights, linne och sneakers. Dom nya Riktiga byxorna var i och för sig svarta och tighta men ändå!

Jag cyklade i väg till bussen och ville bara gråta. Det var så obekvämt och obehagligt! När jag hade parkerat cykeln och skulle gå ville jag helst sjunka ner under jorden. Det måste ha sett ut som att jag hade något i röven eller som att jag hade skitit på mig. Day after leg day och Riktiga byxor funkar inte....punkt. 

 

Imorgon går jag upp 4.50 för att dra iväg och sparka med mitt onda ben och därefter mörda mina redan mördade ben!

ANNONS
Av Zarah Sjögren - 26 mars 2014 23:40

 

 

Ibland vill jag så mycket, planerar så mycket men så kommer det något i vägen och irriterar! Idag vaknade jag med, som väntat, en helvetisk träningsvärk! Jag struntade i gymmet i morse och laddade för att krypa iväg till Thaien på kvällen. Runt 16 ringde min dotter och frågade om vi kunde åka till Bromma blocks tillsammans. För en gångs skull sa jag ja. Jag känner att jag i allt mitt fokuserande på träning har glömt bort att vara mamma. Jag får verkligen inte glömma bort vad som är viktigast här i livet, mina barn. 

Jag hoppade över träning helt idag, det är inte hela världen även om det i mitt huvud är hård ångest. Jag blir inte sämre för att jag vilar en dag extra. 

Imorgon kommer min träningsvärk vara ännu värre. Idag var det så illa att jag tappade grejer hela tiden och när jag har tappat något kan jag omöjligt böja mig ner för att ta upp det. Min dotter tyckte att det var väldigt pinsamt när jag tappade kläder i affären framför tjejen som jobbade där och sen bad henne att plocka upp det för att jag inte kan böja mig ner, men å andra sidan tycker min dotter att precis allt jag gör är pinsamt..

Jag är glad att jag spenderade kvällen med min dotter och mina söner istället för på klubben. Mina barn är i slutändan det enda som räknas...

 


Av Zarah Sjögren - 25 mars 2014 23:09

Idag var jag på gymmet vid 8 och körde slut på mina ben. Började med pull ups 20x3 varvat med dips 20x3. Dog lite för att sen återuppstå och köra BEN. Jag trodde på riktigt att jag visste vad hård benträning var men oj så fel jag hade!! Det gjorde så fruktansvärt ont i mina ben och som att det inte var nog med att benen brann och att min coach piskade mig på ryggen, stod Alexander "The Mauler" och sa att jag skulle kämpa medan jag skrek och grät om vart annat....det var nog i och för sig därför jag tog mig igenom skiten...😁

Jag har redan sån grym träningsvärk att jag varken kan sitta, ligga eller stå normalt. Imorgon kommer jag bara kunna hasa mig fram med hjälp av armarna och i övermorgon kommer jag bara ligga och dregla...


Helt otroligt, men jag tränade varken thai på lunchpasset eller på kvällspasset! Jag haltade iväg till cityakuten istället för att få mitt osparkbara ben röntgat men fick höra när jag kom dit att dom hade slutat ta emot traumafall.

-Sa du att han sparkade dig på benet??!!

-Eh...ja...det gör "han" varje dag..

Jag har slutat tänka på hur konstigt det kanske låter i andras öron, eller vad folk tänker när dom ser mina blåa ben och armar..för mig är det vardag. Det är så det är, alltid kommer att vara och förhoppningsvis så "han" ser ut också 😜

Jaha, risken är nu väldigt liten att jag kommer att ta mig till något annat ställe för att kolla upp benet. Imorgon blir det värktabletter och ett överdrivet hårt lindat ben så jag åtminstone kan hoppa runt lite på Thaien, för inte en chans att jag missar passet imorgon! Ska släpa mig till gymmet på morgonen också för att ro lite...vad roooligt ❤️...eller det blir roligt om några veckor när kroppen är explosiv och redo för "han" i ringen...

Av Zarah Sjögren - 24 mars 2014 23:21

Att byta klubb är inte lätt. Inte för mig i alla fall. Förra veckan tog jag ett break från min klubb för att jag kände att jag behövde andas lite annat. Jag har dom senaste månaderna känt mig frustrerad i min träning och fastnat i nåt som jag inte kunde ta mig ur. Mitt självförtroende sjönk mer och mer, för första gången började jag att ifrågasätta vad jag håller på med...att jag suger...är för gammal osv. Det är något som aldrig har funnits i mitt huvud tidigare.

Ja ja, i vilket fall som helst tog jag ett break från min klubb och provtränade på ett annat ställe. Där finns fler i min viktklass, fler pass och tider som passar mig. Jag fick andas något nytt och självförtroendet kom tillbaka redan dag ett. Hur ska jag då göra? Vad är rätt? Jag älskar min gamla klubb och alla människor och fantastiska tränare men jag känner att det här var precis vad jag behövde! Nu har jag ett tufft upplägg med thai,boxning och fys. 2-3 pass om dagen. Jag känner att min kropp håller och den styrkan jag nu bygger upp kommer jag att behöva för att hålla i thaiboxningen. Det känns rätt. 

Mina val handlar inte om någon annan än mig själv. Jag är inte sur, jag tycker inte att träningen är dålig, tvärtom! Fantastiska tränare och jag märker när jag kommer till nya stället hur tacksam jag är för att jag har lärt mig just det jag har lärt mig. Jag har med hjälp av mina tränare och träningspartner blivit en tuff, stark fighter. Det finns inte att jag viker mig eller inte tar en fight för att motståndaren är större eller har mer erfarenhet. Jag går in i ringen i alla lägen. Det är något jag har min gamla klubb att tacka för. 

Jag gör det här för att det känns rätt för mig...och jag lever bara en gång..


Det var det! På kvällspasset körde vi lite blandade tekniker. Mitt ben höll inte. Jag försökte, dumt, att sparka med högern och det gjorde självklart så in i hel..te ont! Sen lyckades jag med att köra några vänstersparkar och boxningssparras. Vi avslutade med clinch, vilket jag har börjat få till ordentligt. Greppen sitter och knäna går in där dom ska. Börjar bli min favorit :)


Imorgon ska jag vara där klockan 8 och få lite pt Och jag SKA ro 2000 meter i den hemska roddskitmaskinen! Fy! men jag har gett mig fan på att förbättra min tid med en minut den här veckan...


Av Zarah Sjögren - 24 mars 2014 11:19

Ny vecka, nya utmaningar. Ställde klockan på 04.50 och drog iväg och tränade. Började med ett boxnings/fyspass. Benet kändes inte ett dugg bättre! Fan!!! Så fort jag börjar studsa lite eller vrider till så krampar det och gör så jävla ont! Så otroligt frustrerande!

Vi körde parövningar och sparring med fokus på försvar och avslutade med att mörda mage. Inte mig emot...en av mina favoriter eftersom att jag är stark just i magövningar. 

Efter passet körde jag fys med coach A. För att inte ta ut mig helt körde jag bara två övningar. Rodd 2000meter och ryggresningar. Jag är nybörjare på roddmaskin och trodde att 2000meter skulle vara easy peasy....oj vad fel jag hade. Jag började i ett högt tempo och insåg ganska snart att 2000 meter är hur långt som helst! Jag hamnade på 9,30 och ska ner på tider under 8. Det kan ha varit det absolut tråkigaste jag har gjort. Jag var glad över att slippa löpbandet pga det onda benet..men rodd...blä. Meeen det här var dag 1 i roddmaskinen. Jag ska fan ha kommit ner under 8 minuter innan den här veckan är slut! Tänker inte bli övermannad av en skit-roddmaskin! Jag ska vinna

Efter rodden körde jag 20x5 ryggresningar. Alla mina svagheter upp till ytan på en gång! Om ett par veckor är det inte mina svagheter längre...

Ikväll blir det thai! Vi ses ;)

Av Zarah Sjögren - 21 mars 2014 17:08

 

Syns inte så bra och jag vet inte

varför fotknölen är så svullen. Inte

direkt där jag har ont


Nu är jag tillbaka här igen 😊 Men bara för att jag har varit borta från bloggandet innebär det inte att jag inte har tränat! Jag har börjat få tillbaka mitt självförtroende igen i thaien. Helt underbart skönt! 

 

Den här veckan har jag kört 5 thaipass, 1 boxningspass och påbörjat min löpträning. Det har varit blandade tekniker och ganska mycket sparring. I onsdags körde jag två pass. I det första lyckades jag med att blocka en spark väldigt illa. Det gjorde ont som fan och jag fick svårt att gå direkt. Jag körde ändå ett pass till men kunde inte delta till 100%. När jag skulle hem var benet och foten svullen och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig hem, men allting går. Självklart tog jag mig hem även om det tog lite längre tid. På torsdagen kändes benet bättre och svullnaden hade gått ner betydligt. Jag åkte såklart och tränade men fick problem varje gång jag gick upp på tå eller sprang. Efter en rond sparring var jag tvungen att bryta. Det var bland det jävligaste jag har känt! Det var inte smärtan, även om det gjorde ont, men det var som att benet krampade och det ville inte släppa! Jag masserade, lindade hårt och vilade 10 minuter sen var jag med resten av passet. Vi avslutade med clinch och det fungerade bättre för benet. 


I morse körde jag boxning. Jag var tvungen att gå upp 04.50 för att käka ordentligt och hinna gå ut med Angus. Det var mycket fys i det här passet vilket jag verkligen behöver. Benet kändes okej under passet. Efter boxningen sprang jag 5 km på löpbandet. Det gick förvånansvärt enkelt bortsätt från benet som gjorde mer och mer ont! Jag höll ut 5km ändå dum som jag är....nu kan jag ju knappt gå igen. Jag hade planerat att köra ett boxningspass nu på kvällen också men det går inte. Jag måste lära mig att vila när jag har ont, men det är så svårt!!


Imorgon ska jag iväg på sparring om benet känns okej. Jag får väl undvika att springa efter..

Nästa vecka kör jag igång ordentligt med styrka och kondition. Jag måste bli mer explosiv och jag måste förbättra mitt flås. 


Det här var trots allt en bra vecka. Jag har tagit några väldigt svåra beslut men känner att jag har gjort rätt. Jag hade kört fast och behövde andas lite...Självförtroendet på väg tillbaka och kroppen, bortsätt från benet och skiten i axeln, känns riktigt bra. Skönt!! 

Av Zarah Sjögren - 13 mars 2014 19:22

Idag rasade allt. Någonstans förstår jag att det är jag själv som påverkar det hela, men ändå. Den senaste tiden är det så mycket som har gått fel.

Hela dagen har det pågått en kamp i mitt huvud. Fightern i mig säger åt mig att resa mig upp, ta tag i saken och fortsätta kämpa medan den andra delen säger åt mig att lägga ner. Det är just det här som skiljer agnarna från vetet, vinnarna från förlorarna....Jag har ju kommit så långt. Redan klättrat upp för halva stegen. Ska jag verkligen släppa allt....?

För många låter det här säkert konstigt och larvigt. För mig handlar det inte "bara" om thaiboxningen. Det handlar om så mycket mer...Jag varken vill eller har lust att gå in på vad det är som händer i mig. Vissa förstår andra inte


Jag är verkligen en känslomänniska. Jag agerar blixtsnabbt, reflexmässigt, på saker. Just nu är ingen bra tid att fatta en massa beslut. Innerst inne vet jag det. 


Jag gillar inte att visa mig sårbar. Den finaste komplimangen jag har fått är att jag är en maskin. Ser när jag skriver att det kanske inte låter så smickrande men kämpar man för någonting och offrar blod, svett och tårar är det en komplimang. I alla fall för mig. 


Det här skulle inte bli någon personlig terapi-blogg, men så länge det handlar om mina tankar kring thaiboxningen tänker jag fortsätta skriva. Så länge det inte blir tårdrypande och äckligt. 


Ser nu att jag kanske var otydlig med att skriva att mitt ras idag är thaiboxningsrelaterat. Jag har lagt ner så mycket både fysiskt och mentalt med siktet inställt mot ett mål. När det nu skjuts upp ytterligare en gång fick det verkligen luften att gå ur mig och mitt självförtroende att slå i botten. 

Presentation


Jag heter Zarah och är 38 år. Jag är mamma till tre helt underbara barn som jag värdesätter mer än någonting annat men i den här bloggen ska jag främst dela med mig av ett annat stort intresse jag har...eller Intresse är helt fel ord...det är en livsstil,

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ mascarazarah med Blogkeen
Följ mascarazarah med Bloglovin'

Follow me in any language

Instagram

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se