Inlägg publicerade under kategorin Muay Thai

Av Zarah Sjögren - 24 mars 2014 11:19

Ny vecka, nya utmaningar. Ställde klockan på 04.50 och drog iväg och tränade. Började med ett boxnings/fyspass. Benet kändes inte ett dugg bättre! Fan!!! Så fort jag börjar studsa lite eller vrider till så krampar det och gör så jävla ont! Så otroligt frustrerande!

Vi körde parövningar och sparring med fokus på försvar och avslutade med att mörda mage. Inte mig emot...en av mina favoriter eftersom att jag är stark just i magövningar. 

Efter passet körde jag fys med coach A. För att inte ta ut mig helt körde jag bara två övningar. Rodd 2000meter och ryggresningar. Jag är nybörjare på roddmaskin och trodde att 2000meter skulle vara easy peasy....oj vad fel jag hade. Jag började i ett högt tempo och insåg ganska snart att 2000 meter är hur långt som helst! Jag hamnade på 9,30 och ska ner på tider under 8. Det kan ha varit det absolut tråkigaste jag har gjort. Jag var glad över att slippa löpbandet pga det onda benet..men rodd...blä. Meeen det här var dag 1 i roddmaskinen. Jag ska fan ha kommit ner under 8 minuter innan den här veckan är slut! Tänker inte bli övermannad av en skit-roddmaskin! Jag ska vinna

Efter rodden körde jag 20x5 ryggresningar. Alla mina svagheter upp till ytan på en gång! Om ett par veckor är det inte mina svagheter längre...

Ikväll blir det thai! Vi ses ;)

ANNONS
Av Zarah Sjögren - 21 mars 2014 17:08

 

Syns inte så bra och jag vet inte

varför fotknölen är så svullen. Inte

direkt där jag har ont


Nu är jag tillbaka här igen 😊 Men bara för att jag har varit borta från bloggandet innebär det inte att jag inte har tränat! Jag har börjat få tillbaka mitt självförtroende igen i thaien. Helt underbart skönt! 

 

Den här veckan har jag kört 5 thaipass, 1 boxningspass och påbörjat min löpträning. Det har varit blandade tekniker och ganska mycket sparring. I onsdags körde jag två pass. I det första lyckades jag med att blocka en spark väldigt illa. Det gjorde ont som fan och jag fick svårt att gå direkt. Jag körde ändå ett pass till men kunde inte delta till 100%. När jag skulle hem var benet och foten svullen och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig hem, men allting går. Självklart tog jag mig hem även om det tog lite längre tid. På torsdagen kändes benet bättre och svullnaden hade gått ner betydligt. Jag åkte såklart och tränade men fick problem varje gång jag gick upp på tå eller sprang. Efter en rond sparring var jag tvungen att bryta. Det var bland det jävligaste jag har känt! Det var inte smärtan, även om det gjorde ont, men det var som att benet krampade och det ville inte släppa! Jag masserade, lindade hårt och vilade 10 minuter sen var jag med resten av passet. Vi avslutade med clinch och det fungerade bättre för benet. 


I morse körde jag boxning. Jag var tvungen att gå upp 04.50 för att käka ordentligt och hinna gå ut med Angus. Det var mycket fys i det här passet vilket jag verkligen behöver. Benet kändes okej under passet. Efter boxningen sprang jag 5 km på löpbandet. Det gick förvånansvärt enkelt bortsätt från benet som gjorde mer och mer ont! Jag höll ut 5km ändå dum som jag är....nu kan jag ju knappt gå igen. Jag hade planerat att köra ett boxningspass nu på kvällen också men det går inte. Jag måste lära mig att vila när jag har ont, men det är så svårt!!


Imorgon ska jag iväg på sparring om benet känns okej. Jag får väl undvika att springa efter..

Nästa vecka kör jag igång ordentligt med styrka och kondition. Jag måste bli mer explosiv och jag måste förbättra mitt flås. 


Det här var trots allt en bra vecka. Jag har tagit några väldigt svåra beslut men känner att jag har gjort rätt. Jag hade kört fast och behövde andas lite...Självförtroendet på väg tillbaka och kroppen, bortsätt från benet och skiten i axeln, känns riktigt bra. Skönt!! 

ANNONS
Av Zarah Sjögren - 13 mars 2014 19:22

Idag rasade allt. Någonstans förstår jag att det är jag själv som påverkar det hela, men ändå. Den senaste tiden är det så mycket som har gått fel.

Hela dagen har det pågått en kamp i mitt huvud. Fightern i mig säger åt mig att resa mig upp, ta tag i saken och fortsätta kämpa medan den andra delen säger åt mig att lägga ner. Det är just det här som skiljer agnarna från vetet, vinnarna från förlorarna....Jag har ju kommit så långt. Redan klättrat upp för halva stegen. Ska jag verkligen släppa allt....?

För många låter det här säkert konstigt och larvigt. För mig handlar det inte "bara" om thaiboxningen. Det handlar om så mycket mer...Jag varken vill eller har lust att gå in på vad det är som händer i mig. Vissa förstår andra inte


Jag är verkligen en känslomänniska. Jag agerar blixtsnabbt, reflexmässigt, på saker. Just nu är ingen bra tid att fatta en massa beslut. Innerst inne vet jag det. 


Jag gillar inte att visa mig sårbar. Den finaste komplimangen jag har fått är att jag är en maskin. Ser när jag skriver att det kanske inte låter så smickrande men kämpar man för någonting och offrar blod, svett och tårar är det en komplimang. I alla fall för mig. 


Det här skulle inte bli någon personlig terapi-blogg, men så länge det handlar om mina tankar kring thaiboxningen tänker jag fortsätta skriva. Så länge det inte blir tårdrypande och äckligt. 


Ser nu att jag kanske var otydlig med att skriva att mitt ras idag är thaiboxningsrelaterat. Jag har lagt ner så mycket både fysiskt och mentalt med siktet inställt mot ett mål. När det nu skjuts upp ytterligare en gång fick det verkligen luften att gå ur mig och mitt självförtroende att slå i botten. 

Av Zarah Sjögren - 13 mars 2014 00:10

  




Ikväll åkte jag inte iväg och tränade. Mina knän är fortfarande svullna och jag kände mig alldeles för stressad för att åka. Tidigare har jag inte låtit sånt påverka mig utan jag har åkt iväg ändå, men det är något jag måste lära mig. Att hitta balans i min träning.

Att lyssna på kroppen är viktigt även om jag har svårt för det. Vill inte hamna i ett läge där jag hittar ursäkter för att stanna hemma. Jag vill puscha mig till bristningsgränsen, kliva över, slå i botten för att sen klättra igen! Jag tror att det är så man når dom största framgångarna. När man vågar släpas ner...


Min mamma har peppat mig och alltid låtit mig få veta att jag är bra som jag är och att jag kan gå på vatten om jag skulle få lust, även om det inte alltid har varit självklart. Just saying

Av Zarah Sjögren - 11 mars 2014 22:28


Den här bilden behöver jag titta på ofta för att inte bryta ihop efter vissa pass. 




  Ibland mår jag dåligt, riktigt dåligt. Nu har det gått ganska lång tid sedan jag mådde så dåligt men jag känner att det ligger i mig och gnager. Jag har sprungit ifrån känslorna genom att grotta ner mig i thaien. Bra eller dåligt??

Mitt liv har varit väldigt kantat. Jag har varit med om en hel del..men ska jag lägga mig ner och ge upp eller ska jag köra på? Idag är det självklara valet att köra på. Finns inget annat! men den här känslan som gnager i mig nu börjar ta för stort utrymme. Jag är fullkomligt livrädd för att det ska ta över, att jag inte längre ska ha kontroll över vad som händer. 


Thaien har varit helt avgörande i mitt liv. Jag hade inte varit där jag är idag utan den. Jag tränar inte muay thai för att motionera eller för att "må bra". Jag tränar muay thai för att leva....


Jag har Aldrig någonsin tidigare varit med om att någon Varje dag peppar mig, säger att jag är bra osv. Idag får jag höra det om och om igen. Det betyder mer än vad ord kan beskriva och jag är dålig på att återgälda allt men det kommer, det är bara så nytt...Love you all ❤️


Så, det var way of topic! 

Ikväll åkte jag till klubben redan vid fem för att köra ett pass med Luis. Det var fokus på enkla kombinationer, förflyttningar och att hålla sin game plan. Ett bra, givande pass. Ibland måste man plocka ner det lite för att komma ihåg varför man gör det man gör. Allt nötande sätter sig i bakhuvudet och saker blir mer och mer reflexmässiga. Jag körde sen lite i det tidiga passet och hade väldigt svårt att slita mig därifrån. Hade verkligen lust att stanna kvar och köra i mitt vanliga sena pass men måste såklart vara mamma också. Det vägde tyngre.

Jag vägde mig innan jag stack och hade självklart gått upp drygt ett kilo! och jag som precis hade bestämt mig för att gå ner till 54! Blä! När jag sen klädde på mig och skulle sticka tyckte jag att det var lite konstigt att någon hade hängt sin bh på mina kläder. Det finns ju massor av andra krokar...När jag kommer hem inser jag plötsligt att det var min bh. Sjukt att jag inte kände igen den! Sen proppade jag i mig massor med glass bara för att jag inte ska. Nu kommer ticsen tillbaka. Jag som inte tycker om glass ens..men jag ska gå ner dom här 100 kilona! Jag ska!!

Av Zarah Sjögren - 10 mars 2014 23:51

 

Jag har vilat fredag, lördag och söndag. Idag var det dags igen för ett pass med tävlingsgruppen. Jag var inte taggad för sparring överhuvudtaget så jag struntade i det helt enkelt. Jag hoppade lite hopprep och gjorde situps istället. Men nu får det varA slut på mesandet! På riktigt! Fr.o.m imorgon ska jag köra hårt igen, annars blir det ingen match..och jag SKA gå match. Jag ska väga mig imorgon och prata med mina tränare om vilken vikt jag ska ner till. Vill som sagt ner till 54kg...

Den här veckan är mina tre "små" änglar hos mig så jag kan inte träna så mycket extra, men imorgon ska jag köra lite extra innan passet med coach Luis. 


Grymt Alexander och Ilir! Ett stort Grattis! Även bra jobbat Mats! Nästa gång....👊

Av Zarah Sjögren - 8 mars 2014 13:28

   

såhär uttråkad kan man bli. Hate 

vilodagar!! Blir varken bullar eller

en man för mig



Jag börjar komma in i mitt thaitänk igen. Då handlar precis allt om muay thai. Sätter jag på tv:n tänker jag thai, går jag ut med hunden tänker jag thai osv. Igår skulle jag stänga skåpdörren under diskbänken och gjorde det så klart med en spark. Jag kände att det var en balanserad och bra front så jag fortsatte några gånger till....är jag frisk?! Borde jag baka bullar som andra mammor? Eller skaffa pojkvän kanske...? jag slutade mata frontar mot skåpluckan när höger fot hamnade i diskvattnet. När jag kom till badrummet för att hänga upp den blöta strumpan fastnade jag vid spegeln och drog iväg några slag istället....jag tror varken jag kommer bli en bullmamma eller gift...


När jag vägde mig på klubben tidigare i veckan hade jag gått ner ett kilo. För första gången på länge vägde jag under 60! Jag ska nog sikta på en matchvikt på 54kg. Känns inte omöjligt om jag har en normal vikt på 57 kg ungefär. Men det beror på..ska väga mig igen nästa vecka och se vad jag ligger på. 

Den här veckan har jag i princip levt på kvarg. Jag har slutat räkna kalorier men tänker ändå på vad jag äter och hur mycket. Kvarg är gott och nyttigt och ett lätt och bra återhämtningsmål och mellanmål.

Jag har inte lagat någon mat överhuvudtaget den här veckan bortsätt från att jag stekte ett par pannbiffar en dag. Jag har kompletterat kvargen med en fröblandning med sesamfrön, linfrön och en massa andra goda saker.

Jag har även varierat med keso med torkad persika i och lite andra goda saker. Nu låter det som att jag inte har ätit så mycket eller så varierat och det är nog sant i och för sig men jag har ätit mer än så här, bara att jag inte kommer på vad. 

Ikväll får väl vara min ätardag. Ska iväg till olearys Globen med en massa folk från nexus och kolla på ufc. Då lär jag äta kött! Mkt kött!


Lycka till i kväll Alex, Ilir och Mats!!


ps. Känner att jag måste förtydliga att jag ALLTID ett par timmar innan träning äter ett lagat mål mat. Det är jätteviktigt. De veckor som barnen inte är hos mig kan jag slarva med matlagningen och göra det lite lätt för mig genom att inte ställa mig och laga mat två ggr om dagen men jag balanserar upp det genom att äta fler lättare, varierade mål om dagen....även om det kanske inte lät som det. Jag vet att jag äter men är glömsk som en guldfisk!



Av Zarah Sjögren - 7 mars 2014 04:00

Jag har varit dålig på att uppdatera här den senaste tiden. Antagligen pga att jag kom av mig lite i min träningsmani, men jag är snart tillbaka i mina tvångstankar igen👹


I onsdags körde jag med tävlingsgruppen. Har jag sagt det här förresten?! måste kolla historiken.....nä det hade jag inte och jag minns inte heller vad vi gjorde...jag vet att jag sparrades mot Manou i buren och krockade med hans knä. Kommer även ihåg att jag hade riktigt grov ångest innan jag cyklade iväg till träningen. Dom här passen vet man att man kommer få ont och man kommer att ifrågasätta sig själv vad fan man håller på med! Men när passet är över och man har hunnit hämta andan infinner sig, ofta, en väldigt skön känsla. Som om man har bestigit mount Everest ungefär. 


Igår, torsdag, var jag i buren och sparrades i fyra timmar. Jobbade mycket med enkla kombinationer och att ta mig in på en längre motståndare. Det var rolig sparring. Jag körde inte på för fullt utan koncentrerade mig mer på teknikerna.

Jag har inte så ont idag som jag borde efter så mkt sparring eftersom jag var duktig och lyssnade på kroppen igår. Bara ett knä som inte går att böja på men jag får väl låta bli. 

Nu blir det vila idag och hela helgen också...tror jag

  

Presentation


Jag heter Zarah och är 38 år. Jag är mamma till tre helt underbara barn som jag värdesätter mer än någonting annat men i den här bloggen ska jag främst dela med mig av ett annat stort intresse jag har...eller Intresse är helt fel ord...det är en livsstil,

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ mascarazarah med Blogkeen
Följ mascarazarah med Bloglovin'

Follow me in any language

Instagram

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se